HEAL by Sofia Saglind

När blev det provocerande att terapeuter faktiskt kan leva på sitt arbete?

Jag fick nyligen ett mejl.

“Dina priser är helt overkliga, så jag kommer inte tillbaka.”

Det fick mig inte att tvivla.

Det fick mig att fundera.

Varför förväntas just terapeuter, healers, massörer, coacher och vägledare arbeta billigt?

Varför är det så självklart att betala flera tusen kronor för en telefon, en weekend eller en ny frisyr – men när någon arbetar med din hälsa, ditt nervsystem och ditt inre liv blir priset plötsligt ifrågasatt?

Vi har blivit bra på att värdera det som går att ta på. Men hur värderar vi det som faktiskt kan förändra en människas liv?

Bakom en session hos mig finns inte bara 60 eller 90 minuter.

Där finns närmare 20 år i behandlingsrum.

Tusentals möten med människor.

År av utbildningar.

Fördjupning inom kropp, nervsystem, meditation, healing och personlig utveckling.

Men också något som inte går att läsa sig till.

En högkänslig och intuitiv förmåga som förfinats genom ett helt liv och genom tusentals timmar av närvaro, egen utveckling och arbete med människor.

Du investerar i allt som gjort att jag idag kan möta en människa på det sätt jag gör.

Och kanske är det dags att vi i vårdande yrken börjar stå upp för värdet av vårt arbete.

För om vi själva inte vågar sätta ett värde på vår kunskap, vår erfarenhet och vår kompetens – vem ska då göra det?

Att hjälpa människor är ett kall.

Men det är också ett yrke.

Vi ska också kunna betala vår hyra.

Försörja våra barn.

Spara till pension.

Leva ett gott liv.

Det ena utesluter inte det andra.

Jag säger inte att alla ska ha råd med mina sessioner. Vi har olika ekonomiska förutsättningar. Men det är något helt annat än att säga att ett arbete inte är värt sitt pris.

Jag önskar också att fler terapeuter, healers och behandlare vågar sluta underprissätta sig själva.

Inte för pengarnas skull.

Utan för yrkets skull.

För när vi själva signalerar att vårt arbete knappt är värt att ta betalt för, blir det också svårare för omvärlden att förstå dess verkliga värde.

Vi hjälper människor att hitta hem till sig själva. Det arbetet är också värt att leva på. 🤍

In the moments between. ✨

Visst är det något storslaget med att befinna sig mellan det som sker.

Som en välkommen, och ibland ovälkommen, inbjudan till att landa mellan två andetag. Mellan dåtid och framtid. Mellan stillhet och rörelse. Livets dans som för oss i nya riktningar.

Första gången mitt vakuum blev kännbart kom det som en obekant upplevelse av att ALLT stannade upp.

Jag hade tagit stora, men medvetna, beslut som förändrade mitt liv fullständigt. Att beslutet jag tog den dagen skulle skapa en förändring så stor att jag knappt skulle mäkta med, visste jag inte då. Och det var nog tur. För om jag hade vetat vad den läkande resan skulle innebära vet jag, ärligt talat, inte om jag hade vågat kasta mig ut.

Kanske var jag medvetet omedveten.

Det enda som vägledde mig var min intuition, mina kroppssignaler och frihetskänslan jag upplevde mellan varven.

Det var första gången jag hamnade i vakuumet. Där stannade jag i två läkande år.

Där dåtiden inte längre tillhörde mig, men inte heller framtiden. Där ALLT stannade upp och det enda jag hade var närvaron, tiden och tålamodet.

För det gick inte att pressa eller forcera.

Jag visste instinktivt att om jag tog nya beslut innan tiden var redo, innan själen var redo, skulle jag bara hamna tillbaka i gamla mönster igen.

Så jag väntade.

Visst skrämde det mig ofta. Mitt ego skrek högt, men mitt inre visste sanningen. Och det var omöjligt att gå emot den starka intuitionen.

Men mitt i allt det svåra började jag känna det.

Utrymmet.

Tystnaden.

Närheten till mig själv.

Och relationen till mig själv, den fick äntligen bli min.

Livet sätter mig fortfarande i vakuum ibland. Och när jag ser tillbaka kan jag se att de perioderna har varit de absolut mest vackra och givande tiderna i mitt liv.

För det var aldrig i rörelsen jag hittade mig själv. Det var i mellanrummen. 🤍

I höstas slog det mig lite hårdare än vad jag hade trott. Att jag faktiskt hade lämnat min HEAL Studio på Tomtebogatan.

Även om flytten till Mallorca var helt rätt och något jag längtat efter, blev det väldigt tydligt att ett kapitel hade nått sitt slut.

För även om mitt arbete har förändrats genom åren har en sak varit densamma.

Jag har arbetat i behandlingsrum i närmare 20 år.

Healing.
Energiarbete.
Vägledning.
Kropps- och ansiktsbehandlingar.
Möten mellan människor.

Det har varit en så stor del av mitt liv, och jag har älskat varje sekund av det. Och jag märkte att jag saknade det.

Inte på heltid. Inte så som det tidigare såg ut.

Men jag saknade mötena.
De ärliga samtalen.
Närvaron.
Den högfrekventa energin.
Rummet.

Idag känns det som att pusselbitarna sakta har fallit på plats.

Mallorca får vara platsen för online-sessioner, Aligned Leadership, kreativa processer och allt det nya som vill ta mer plats i mitt liv.

Samtidigt får jag fortsätta möta mina klienter i Stockholm regelbundet.

När jag hittade Studio Hēmber kändes det som att en viktig pusselbit föll på plats. Plötsligt förstod jag att Sverige fortfarande får vara min arbetsplats, även om jag bor på Mallorca. Och där blev Hember Studio precis det – ett hem för mig och mina klienter.

En så vacker plats.
Med vackra människor.
Och ett sätt att få fortsätta göra det jag älskar.

Det är magiskt ibland. Hur livet sakta bygger något nytt. Inte alltid genom stora tvära kast, utan genom små steg som visar sig höra ihop.

Och jag känner så mycket tacksamhet. 🤍

Det finns fortfarande några få tider kvar i juli, och jag kommer fortsätta ta emot klienter i Stockholm regelbundet under hösten.

📷 Bilderna är tagna av fantastiska som fångade stunden så vackert.

Vi ses på Hember Studio. 🤍

Pelare, tinnar & torn. Som jag älskar detta 🤍

För några år sedan fick jag en vision när jag mediterade. En otroligt vacker plats där jag såg mig själv vandra runt i ett medelhavspalats, omgiven av pelare, grönska och en stilla oas med turkost vatten i grön marmor.

Ni vet en sådan där pool som får vattnet att lysa nästan overkligt blågrönt i solen.

Känslan var så varm och harmonisk och jag kände intuitivt att det här var en framtidsvision. Och någonstans inom mig visste jag att platsen låg på Mallorca.

Den här visionen blev en del av grunden till vår flytt hit några år senare.

Vi har ännu inte funnit vårt medelhavspalats, men att få leva i Mallorcas feminina och läkande energi känns redan som en dröm i sig ✨

Vår intuition visar oss ofta vägen långt innan livet hinner ikapp ✨

Kanske finns det också en plats som viskar till ditt inre 🤍