Sjuklingen Dahlbeck

Mina lår bränner, min fot gör ont. Jag är öm i hela kroppen. Svårt att böja mig och har tonsiller influensa.

Men det kunde varit värre.

Så har jag gått ner 5 kg. Till måttliga 156 kg. Vägde 161 kg ett tag. Känner mig mer rörlig nu. Skönt att inte ha så mycket fett att bära på. Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen.

Har problem med andningen. De ville att jag skulle ha en syrgasmask på natten. Jag tackade nej. Dumt. Jag har dessutom slem hostar och är förkyld. Jag ska omvärdera detta.

Jaja, det är promenad genom stan på måndag. Sjukersättning om 12 dagar. Gött mos. Ska inte förköpa mig för mycket innan bara, hoppas jag. Är ju skyldig min mamma över 2000 kr och mer lär det bli.

Som tur är får jag 9000 kr över efter räkningarna är betalda på sjukersättningen.

Lite hit, lite dit...

Nu önskar jag alla sjuklingar glad nationaldag. Det blir inte bättre än så här.

Var på öppenvården i tisdags, årskontroll. Gick väl sisådär. Har ont eller ömmar över hela kroppen. Har lite andningssvårigheter och sover på tok för mycket.

I måndags var jag hos fysioterapeuten. Cyklar och boxades lite. Bra övningar och en trevlig terapeut.

Men jag har problem med mitt sexliv. Det är inte mitt fel egentligen. Men ingen tar ansvar inom.vården. De bara utnyttjar mig lite istället.

Så vem ska man skylla på? Inte vet jag.

Människor på stan skriker istället. "Han ska dö där?" Jag får alltså inte flytta och jag ska dö i förtid menar de alltså?! Det är inte så skoj. Det betyder att vården totalt misslyckats med vården eller att ett fel begåtts. Detta och att de tiger, om dessa människor som skriker detta har rätt, för det vet man inte.

Nä. Jag är för naiv. För man behöver ju inte tro på dessa människor.

Jag vet inte vad jag ska tro?!

När jag var som ensammast, när mådde som sämst satte de in rösterna. Det, och i sin tur, ont i magen, gör att jag börjat prata för mig själv. Något jag ser som något som är annorlunda med mig.

Alltså, rösterna, och mitt självtalande är inte normalt och accepteras av få i samhället.

Nu ska jag gå igen, till mottagningen. En promenad genom hela staden. 7 km. Har jag tur kan jag ta bussen hem.

Något som är lyckligt, om något är att jag ska få sjukersätning nästa tisdag. Så jag kan betala tillbaka allt jag lånat hittills. Från mamma och kronofogden...

Jag har fri månad i juni, så jag klarar väl mig precis i sommar med pengarna.

Varför är jag så öppen? Det var min pappa som lärde mig det. Han har sagt att han vill eller hade kunnat tänka mig att se mig med någon som malou eller annan prata om min sjukdom på tv. Han har sagt att man ska vara ärlig om sitt förflutna.
Att jag började skriva var en kombination av mamma o pappa. Men titlarna till böckerna kom i samarbete med mamma. I alla fall några stycken.

Så nu har detta schizot inte mera att säga för idag!

Väl mött!

Jag har valt bort ledsagning/boendestöd.
Detta är valfritt.
Men det verkar som om vården vill göra vad de kan med mig. Det får de inte. Jag har varit ett för lätt byte hittills. Jag vill inte sälja min själ öppet. Något privat liv måste jag få. Även om jag gått med på mycket hittills. Lättvindigt. För jag ville hjälpa. Detta utnyttjade vården till sin fördel. Förbaskat!

Jag gråter inombords, det syns inte men det känns.

Ska bege mig genom hela staden Malmö för patientbesök på psykos kliniken imorgon.
7 km blir det att gå för att sedan ta snål skjuts hem med hjälp av Malmöbussarna.
Tyvärr har de vägarbete överallt så det blir svårare att ta sig hem, men skam den som ger sig.

Jag är van vid detta nu, denna långa distans.
Det låg nära där jag bor nu innan, men så flyttade de allt till andra sidan staden och visst är det lite trist när man varken har bil, cykel eller permobil.

Tycker de kunde haft den mer centralt, men det har legat där runt 15 år nu och de förnyar sig ständigt.
Förfriskar lokalerna med hjälp av nybyggnation och sätter ton på olika färger på patientstolarna.

Jag sover cirka 15 h per dag nu för tiden vilket är beklämmande. Men det är precis som om man är en trasdocka man håller i via sina händer, drar I marijonett handtagen och fjärrstyr en som mänskliga robotar..... fruktansvärt kränkande.

Jaha, får se vad det blir för medicin imorgon. Det brukar bli olika men så länge det verkar mot samma symptom då är det ju inga problem. Blir lite andra biverkningar bara.

Jag har också sökt en fond. Tror inte jag får den, men jag hoppas fortfarande. Ett litet bidrag är guld värt. Behöver nya skor, nya shorts, ny solstol. Ett litet bidrag, litet som stort kommer väl till pass.

Det är första gången jag söker dubbelt om året från region Skåne. De har ny kurator som verkar trevlig.

Jag har hyfsad sjukersättning för min situation, men visst jämför man sig med de rikaste så är man ju bara en loppa på sandstranden. Jag tänker därför inte jämföra mig med politiker och de rikaste trots att de syns mest i facebook dagligen.

Jag avslutar denna lilla spalt med ett favoritcitat.

"Det finns en grupp människor som tänker mer på pengar än de rika och det är de fattiga."

Skatten kommer imorgon. Härligt. Tyvärr kommer allt att gå till gamla skulder. Kanske ett par nya shorts med.

Det är hårt i botten. Ja i underklass. För det är ju pengarna på banken som bevisar vilken klass du tillhör...? En bra titel med, med bra inkomst. Kanske ett stort hus, med sommarstuga därtill. Så har du status i samhället. familj och barn...

Jag fick inte ens chansen att bli något. Så fort jag kom upp i vuxen ålder kvävde de mina försök att bli ett yrke. Men det kanske var lika bra. Jag hade inga pretantioner i alla fall. men vad var alternativet? Långa många år av misär och sjunkande i människovärde och grader?! Det var ingenting någon berättat för mig. För det är hårt på toppen. Kallt, skoningslöst, hårt och rått.

Ensam är jag idag. men vem bryr sig? jag gör.

nä en bror björn för mycket, mycket privat och lågmäld är han. Ett sådant sätt som gjort att jag tvingats vara mer öppen. Men vem bryr sig?

jag har förlitat mig på fel personer. om ens bror björn inte gillar mig vem gör det då??

ska gå till mottagningen imorgon. 7 km genom hela staden Malmö. Jag går, jag går, jag går.

lite ny medicin att inhalera. Jag gillar egentligen inte medicin. Men jag måste ta den. jaja. så är det.

annars om man tar medicinen regelbundet och inte när man tycker att man ska ta den själv, så fungerar den lite bättre. jag mår lite bättre dessutom, men det är jobbigt att tänka på medicin hela tiden.

jaja nog om det.

mitt mål är att bli frisk från denna sjukdom. att inte ha röster och slippa smärtan. Men jag vill ha bättre sysselsättning med.

man får kämpa.

ett större socialt nätverk är också att föredra. Kanske börja spela golf igen.

man drömmer ju. eller är det bara drömmar...?

Stöd forskningen du med. Det är aldrig sent att bidra. Hjärnfonden är bra!

ALS-sjuka fembarnspappan samlar in rekordsumma till forskningen Torsten Gabrielsson, 42, har den obotliga nervsjukdomen ALS. Han har också snart samlat in tre miljoner till forskningen. “Jag hoppas att ingen ska behöva gå igenom det jag går igenom”.