Leoleva

Många frågar mig om jag tror att jag kommer leva i en relation igen?
Kanske för att jag ofta pratar om att bli hel i sig själv, eller för att många tolkar den spirituella vägen som att man till slt inte behöver någon annan.

För mig handlar det inte om att välja bort kärleken. Tvärtom. Jag tror på kärlek mer än någonsin. Skillnaden är att jag inte längre letar efter den. Jag väntar inte på att någon annan ska få mig att känna mig älskad, utan jag försöker leva från den platsen redan idag.

Jag vill vara kärlek. I hur jag möter människor, i hur jag möter mig själv och i hur jag väljer att leva mitt liv.

Det betyder inte att jag aldrig behöver hjälp. Vi människor behöver varandra, och det tror jag att vi alltid kommer att göra. Men jag känner inte längre att en partner ska bära mina sår, mina rädslor eller de delar av mig där jag fortfarande växer. Det ansvaret är mitt.

Om jag någon gång lever med någon vill jag att vi båda redan står stadigt i oss själva. Inte för att vi är perfekta, utan för att vi båda tar ansvar för vårt eget inre liv. Då blir relationen inte en plats där vi försöker göra varandra hela. Den blir en plats där två hela människor får fortsätta växa sida vid sida.

Det är den kärleken jag tror på. En kärlek som inte föds ur rädsla eller behov, utan ur frihet.

Och den dagen en sådan relation kommer in i mitt liv kommer den inte att komplettera mig.

Den kommer att berika ett liv som redan är fyllt av kärlek. 🖤☯️

Att växa.
Vad innebär det egentligen?

För mig handlar det om att ständigt bli en bättre människa. En bättre själ.

Det handlar om att slå hål på illusionerna och rädslorna som byggts upp längs livets gång. Att våga möta det som triggar oss och läka i det, istället för att fly från det.

Det här året har handlat om att bli hel i mig själv. Att bygga en stabil grund att stå på. Att inte längre söka efter någon eller något som ska komplettera mig, utan att känna mig hel precis som jag är. Att kunna hålla mig själv.

Så hur gör jag då? Hur tar jag mig vidare?

Jag väljer att sitta med mina känslor. Alla känslor. Att inte fly när det gör ont, utan istället fråga mig: Vad försöker det här lära mig?

Jag försöker se gåvan i allt livet erbjuder, även när det är svårt. Jag tror att Gud, eller universum om du föredrar det ordet, ständigt ger oss de erfarenheter vi behöver för att växa.

När något känns skrämmande försöker jag urskilja om det är rädslan som talar eller min magkänsla. Det har varit en av mina största lärdomar. För mig är det där centreringen finns.

Just nu längtar jag inte efter något annat än att få vara med mig själv och mina barn. För första gången i mitt liv känner jag mig komplett. Lugn. Hel.

En känsla jag har sökt så länge.

Visst finns det fortfarande många saker jag skulle kunna vara rädd för. Men jag väljer medvetet att inte ge rädslan makten. Jag väljer tillit.

Jag har alltid velat kontrollera hur livet ska bli. Idag övar jag istället på att lita på att det som är menat för mig aldrig kommer att gå mig förbi.

Och den viktigaste tilliten av alla är tilliten till mig själv.

Jag har tvivlat många gånger. Mer än jag kan beskriva.

Men idag vet jag att oavsett vad livet för med sig kommer jag alltid att ha mig själv. Jag vet att jag kommer att resa mig. Jag vet att jag kommer att hitta vägen.

Det är frihet för mig.

Friheten jag har sökt hela mitt liv. 🦅❤️🔥

Sommaren är här ☀️🤍

Många tider är redan uppbokade, men det finns fortfarande några platser kvar.

Unna dig själv en stund av återhämtning eller ge bort en upplevelse till någon du tycker om.

💆🏼‍♀️ Japanese Head Spa
📍 Leoleva, Växjö
💛 Använd ditt friskvårdsbidrag via Epassi

Boka din tid idag innan de sista sommartiderna försvinner. ✨

Foto av:

Denna resa bjöd på så mycket mer än jag någonsin kunnat ana.
Universum vägleder oss på helt otroliga sätt om vi bara är öppna och lyssnar. ✨

Jag sitter just nu på Qatars flygplats. Jag kräktes hela vägen hit. ✈️🤢
Men förutom det så är jag hög på lycka och tacksamhet. 😅🙏

Jag kommer hem med vänskap för livet.

Jag startar också projektet Paws of Bali, där jag kommer tillbaka för att hjälpa främst hundar med skabb.
Ett projekt jag längtar efter att få fart på. 🐾❤️

Jag fick otroliga kontakter när jag var på Bali nu och kommer att samarbeta med en eldsjäl som redan hjälper massor av djur på ön. 🙏🥹

Är ni nyfikna eller vill vara med och bidra, följ gärna (fortfarande under uppbyggnad).

Utöver detta har nu även min produktion på Bali tagit fart. Jag kommer snart att bjuda in er att följa starten på den produktion jag skapat tillsammans med ett balinesiskt familjeföretag. 🌿✨

Så vad tar jag med mig från den här resan?

Att kärleken alltid visar vägen. När jag väljer sanning och kärlek, då öppnar sig dörrar jag aldrig hade kunnat planera för. 🙏❤️

Jag har just nu livets resa. Jag skrattar så mycket att kinderna gör ont. Jag har så roligt.

Samtidigt bor det en sårbar tjej inom mig. Jag läker mycket just nu.

Sanningen gör ibland ont och det får göra ont. Jag tillåter mig själv att känna. Jag tillåter mig själv att älska. Att inte vara sann mot sig själv gör ännu ondare och jag har lovat mig själv att alltid tala min sanning. Men min sanning är inte alltid andras sanning.

Ibland kan kärlek få oss att känna smärta. Men smärtan kommer ofta från en plats av rädsla och kontroll. Jag vet att villkorslös kärlek släpper taget.

Jag vet att flickan inom mig bara vill bli älskad.

Och kanske är det just där min resa är just nu.

Inte i att vara stark hela tiden.
Inte i att hålla ihop allt.
Utan i att våga släppa murarna.

Att våga vara naken i mina känslor.
Att våga vara ledsen när jag är ledsen.
Att våga vara liten när jag känner mig liten.

För sann styrka handlar inte om att aldrig falla.
Den handlar om att våga stå kvar med ett öppet hjärta.

Så jag låter sorgen få finnas.
Jag låter kärleken få finnas.
Jag låter båda få ta plats samtidigt.
Det är där jag finner min styrka.
Och mitt i allt väljer jag fortfarande kärleken.
Inte för att den alltid är enkel.
Utan för att den alltid är sann. 🙏💜

Surrender..

Solstice ☀️🔥

Universum påminner mig gång på gång om samma sak:

Tillit.

Vissa saker kan vi inte kontrollera. Och ju hårdare vi håller fast, desto större är risken att vi kväver det vi försöker bevara.

Livet har haft ett väldigt konkret sätt att påminna mig om det de senaste dagarna.

Det har också visat mig hur nära sammanflätade kärlek och tillit egentligen är.

Hur vacker kärleken blir när den får vara fri.

Jag har förstått att ensamhet och tomhet inte är samma sak.

Tomheten är inte något som behöver fyllas. Den vill bli mött.

Och när vi vågar sätta oss bredvid den, istället för att springa ifrån den, finns där ofta både lärdomar, läkning och en djupare förståelse av oss själva.

Kanske är det också där friheten bor.

Inte i att få allt vi önskar, utan i att våga släppa taget, lita på livet och fortsätta ha ett öppet hjärta.

För mig är frihet att ha tillit till mig själv, till livet och till att det som är menat för mig aldrig behöver tvingas fram.

Och kanske är det därför jag sedan länge möter livet med samma fråga:

Vad hade kärlek gjort? ❤️

Vilken dag 🇸🇪🇮🇩✨

Guuuuuud vad kul vi haft idag. 9h har vi varit på äventyr och fler ska det bli ✨

Jag var så pigg och uppfylld, så jag gick med glädje och satte mig på ett veganskt ställe nära mitt hotell för att jobba. 😂🙏

Jag har tagit typ tusen foton. Men detta är lite av allt vi gjort och upplevt idag.

Otroligt tacksam för dagen med Idris 🙌❤️

Nu går tiden så där fort som man inte vill att den ska göra. Visserligen upplever jag mycket här på en dag.
Men nu får gärna tiden sakta ner lite 🕗🙏✨

Jag hamnar direkt i balisk-rytm, vilket är otroligt skönt.

Störst av allt just nu är friheten jag känner.
Oberoende ❤️‍🔥

Den som söker, den finner ✨

När man ger sig ut själv i Ubud utan en skoter, så vet man inte alls vart man hamnar och hur vägarna ser ut och 2km tar väldigt lång tid.
Men till gymmet kom jag och nöjd är jag efter denna långa vakna natt.
Varje dag kommer starta med ett gympass. Otrolig vy från gymmet.
Och att bara får gå barfota utan att det är ”konstigt” är underbart för fotnörden✨🙏✨

Jag älskar hur orolig jag var för att saker skulle kännas jobbiga nu när jag reste helt ensam. Men saken är att här känner man sig aldrig ensam och alla pratar med dig över allt. Det är enkelt att få nya vänner och du känner stor tillit till befolkningen.

Plötsligt älskar jag att resa själv. Det är så stilla. Jag kommer verkligen njuta av min egentid här.

Jag blir så centrerad här.
Guuuuud vad det är vackert, jag har på 6 månader gömt varför jag drogs för att åka tillbaka igen. Men det är verkligen ett andra hem 🙏❤️